Klickar runt på olika bloggar och hittar ett blogginlägg som handlar om homosexualitet. Jag reagerar lite på detta inlägg, både positivt och negativt. Just detta inlägg handlar om homosexuella inom pokern. (länk till originalinlägget)

Jag reagerar på rubriken ”Gayrörelsen på frammarsch inom pokern”. Jag undrar då: vilken gayrörelse? Att vara gay eller homosexuell är väl ingen rörelse man väljer att gå med i!? Just ordet rörelse gör att det låter som något som är tillfälligt och som snart kommer att gå över, en fluga just nu som människor kan ”hänga på”. När man väljer att se på homosexualitet som en rörelse sätter man genast en värdering på homosexualitet som något som kommer att gå över, som man kan bekämpa eller som inte är normalt eller annorlunda.

Homosexuella har funnits i alla tider och är inget modernt eller nytt. Till och med i djurriket lever djuren i homosexuella relationer.

Vi vuxna är ju de som överför värderingar till våra barn och ska barnen tycka att homosexualitet är något normalt så kan man inte sätta en ”annorlunda”-etikett på homosexualitet. Har man som vuxen en accepterande inställning till homosexualitet så hoppas och tror jag att barnen också tar efter denna värdering. De kommer då inte att se ner på eller reta de som är homosexuella.

Det finns ingen skillnad på: ”Anna och hennes flickvän” och ”Anna och hennes pojkvän”. Det är två människor som älskar varandra, mår bra av och är lyckliga av att vara tillsammans.

De två personer som författaren skriver om har båda tyckt att det varit jobbigt att dölja sin homosexualitet. Och varför döljer de då sin homosexualitet? Jo för att andra inte tycker att det är okej, att det är något konstigt eller onormalt

Den ena, Jason, berättade tillslut för omgivningen om att han var homosexuell. När han inte längre behövde dölja vem han var kände han sig mycket lyckligare! Han gjorde det för sin egen skull men han kände också att om han kunde hjälpa någon annan att våga berätta så skulle han bli hedrad.

Det som jag tycker blir fel är att det måste göras en så stor sak av att ”komma ut” och dessutom i media om det finns tillgång till det. Detta tror jag hjälper till att göra homosexualitet till något annorlunda. Det bästa vore att inte göra så stor sak av det hela. I intervjuer så kan man nämna pojkvän eller flickvän, det blir då inget konstigt eller storslaget, inget som är annorlunda, utan bara helt normalt. Heterosexuella går inte ut med stora rubriker om att de är heterosexuella, det nämns bara och blir då heller inget speciellt, utan bara helt normalt. Eller skulle kanske heterosexuella göra samma sak, gå ut i tidningar och berätta att de är heterosexuella? Då kanske det inte blir så konstigt att ”komma ut” som homosexuell heller.

Men ändå finns det fördelar med att berätta om sin homosexualitet i media. Eftersom samhället inte är helt accepterande än så är det bra för yngre personer som kanske inte känner till någon annan homosexuell att ändå få se att det finns andra som känner på samma sätt och att det inte är något konstigt med det.

Nu är det dags för oss vuxna att ta vårt ansvar och sluta sätta etiketter på människor, för tänk om det är din son eller dotter som går och mår dåligt och inte vågar berätta! Tänk om det är ditt barn som blir retat!

förebilder, homosexualitet, homosexuella, media, värderingar,

1 kommentarer

Jeanette Nilsson (mormor)

04 Feb 2013 18:21

Va bra skrivet, tänk om alla kunde tänka så, det skulle underlätta för många, håller med dig!

Kommentera

Publiceras ej
blogglista.se bloggar Mer besökare till bloggen